Kalla det inte en comeback… Snälla?

Så där ja. Nytt år. Nya tag.

Förhoppningsvis.

Stiltje

Vad hände egentligen? The blog store called – they’re running out of subjects!

Uppdragschmuppdrag

Ibland finns det saker som kallar på ens intresse och tar tid ifrån saker som, för att vara specifik, sitt bloggande på, för att vara ännu mer specifik, http://www.goindy.wordpress.com.

Trafiken faller och det är inte utan att man förstår varför. Veckorna när läsarna dök upp likt sovjetiska brödköare för att finna gapande tomma hyllor är över och bloggen är allt mer spöklik.

Men!

Det kinesiska tecknet för ”kris” har samtidigt betydelsen ”möjlighet”. I min egen ordbok är ”kris” synonymt med ”åt helvete” men låt oss stanna kvar vid det kinesiska. Så många människor kan väl inte ha fel? Eller?

Medan GoIndy tuffar på i halvtempo passar jag på att fråga de stackars satarna som i brist på bättre satir (signerad t ex Peter Settman) eller bättre uppdatering på allt brittiskt (som t ex SvDs flitige The Guardian-korrespondent Andres Lokko) fortfarande hittar hit om de har någon feedback och några önskemål om den framtida utveckling här på webb-torpet.

Har ni gått i ide för att vänta in sommarföljetongen 2011? Saknar ni länkar till Adam Curtis dokumentärer? Tyckte ni om modeveckan? Vill ni ha mer tröttsam ironi över VH1-rockism?

701

…weaker…

700

Jippee!

700 inlägg publicerade and still going strong!

Bored to Death – Matjournalistik – efterspel

Fast det är ju så trevligt att läsa om mat!

Varför klaga!

Vi som hade det så mysigt!

Content vs journalistik 1 – 0.

Medier som profilerar sig genom sina tyckare.

Journalistik som inte kostar något.

Om vi sätter femtusen matskribenter framför lika många skrivmaskiner KANSKE en av dem skriver Fast Food Nation inom femtusen år?