The Micks vill döda Vilks.

Uppenbarligen så är sju personer gripna för att ha planerat konstnären/den usle snickaren Lars Vilks. Jävla irländare att hålla på.

Och just det, innan vi glömmer det: det är inte religion det är fel på, utan kulturen!

Moderna Museet Malmö

För två veckor sedan tog jag tillvara på att Moderna Museets nyöppnade Malmö-filial har kvällsöppna onsdagar (till klockan 21:00). För att vara på säkra sidan ser jag till att jag har ca 2 timmar på mig. Mer om det senare…

Jag hann aldrig besöka Rooseum. När jag forskar på ämnet känns det som att jag missade något. Utställningarna verkar ha rört upp känslor som, för att ta ett lokalt exempel, Malmö Konsthall inte lyckas med. Ärligt talat är Malmö Konsthall en plats som mer har en lugnande snudd på avtrubbande zombiefierande effekt på mig. Jag är en flitig besökare men aldrig, aldrig, aldrig har jag blivit utmanad av utställningarna som jag har sett där.

Rasistattackerna som drabbade Lund i samband med Serrano-utställningen där för ett par år sedan hade aldrig kunnat drabba Malmö Konsthall. Inte ens ett skinnhuvud som går till Konsthallen den tiden i månaden skulle kunna arbeta upp ett hat som sträcker sig över en besvärad suck.

Tillbaka till Moderna Museet Malmö. På något sätt får besöket mig att känna mig som Dr Who. Byggnaden känns lite Tardis. The Tardis, för er som inte känner till den brittiska sci-fi-serien, är Dr Whos tidsmaskin i form av en slags telefonkiosk fast med tvisten att den är större på insidan än utsidan avslöjar. Fast på en punkt skiljer sig jämförelsen: insidan av Moderna Museet Malmö verkar ändra dimensioner beroende på vilket rum man går in i.

Luc Tuyman-utställning är uppblåst på det största utrymmet. De enorma vita ytorna med en och annan målning ger en snudd på arktisk känsla. Tvärtom blir det när man går upp på övervåningen. Astrid Svangren och 60-talsutställningen känns märkligt klaustrofobiska.

Jo. Jag kommer att gå tillbaka. För även om det känns som ett slöseri med utställningsytor och att det återstår en och en halv av de två timmarna som jag vikt till besöket så har faktiskt utställningarna, om inte mycket, så åtminstone en ansats till attityd och friktion inne i mitt huvud. Trist att de konstverken som gör störst avtryck är daterade 50 år tillbaka i tiden.

Heberlein/Odell visited/revisited.

Tidigare har jag dragit paralleller mellan etikprofessor Ann Heberlein (som jag har varit kritisk mot) och konstnären Anna Odell (som jag har hyllat okritiskt men samtidigt tagit mig friheten att försätta i lågprisflyg-Hades) på just den här bloggen som du läser just nu.

Döm om min förvåning när jag ser att Expressen Kultur parar ihop dem under skribent Heberleins penna. Heberlein kan inte låta bli att ta tillfället i akt att passa på att dela med sig om att hon också minsann har fått hat och hot.

Det hade kunnat bli ”läsvärt” men stannar vid ”intressant”, det vill säga strax under. Känn inget tvång, god vänner, även om jag rekommenderar min egen länk (tidigare).

Odell interrupted pt4

Anna Odell

En bild på Anna Odell, tagen precis vid tillfället då hon får det förklarat för sig att EasyJet inte kommer att sätta in ett ersättningsplan tillbaka till Stockholm på grund av ”extraordinära omständigheter” men att de däremot gärna tar del av hennes synpunkter via mejl.

Odell interrupted pt3

En bild på Anna Odell, tagen precis vid tillfället då hon inser att EasyJet kommer att bestraffa henne med en avgift på 40 euro eftersom hon inte har printat ut boardingkortet som hon fick vid nätincheckningen.

Odell interrupted pt2

En bild på Anna Odell, tagen precis vid tillfället då hon inser att slutstationen för hennes resa, som enligt EasyJet är Venedig, i själva verket är en nedlagd militärflygbas 5 mil norr om Bergamo.

Odell interrupted pt1

En bild på Anna Odell, tagen precis vid tillfället då hon inser att EasyJet-biljetten hon nyss köpte kostar 3 216 SEK istället för de 99 SEK som angavs i reklamen.