Sharm-offensiven: Expressen <3 Mubaraks Egypten

2011/02/12

”Ja, vi har kanske inte gått ut riktigt så skarpt som en del hade velat mot det auktoritära styret under Mubarak men man måste komma ihåg att det är viktigt med turismen för att nära även de progressiva krafterna som nu, genom upproret, har avsatt den gamla regimen…bla bla bla bla bla…”

Var av denna drapa?

Jo. Till exempel det här.

Vilken charterort i Egypten passar dig? frågar Expressens Sara Griberg så sent som 3 november. Någon charterort som inte föder Mubarak styre verkar inte förekomma i listan.

Och förresten: http://superkanda.wordpress.com/


Expressens nya inriktning

2010/11/30

Försöker gå in på Expressens ledarsida men det vill sig inte riktigt. Kolla in webbadressen och innehållet. Sammanbrott på redaktionen.

Expressen fuckar upp

Expressen fuckar upp


Bored to Death – Matjournalistik

2010/07/03

Till och från knorras det om hur svenska journalister förhåller sig till mode. Mode är det enda ämnet man får skriva dåligt om, påstår någon och kommer med förslag på någon utländsk skribent, inte sällan någon som har hållit på i flera år utanför svennebanans synfält. Andra mode-intresserade skribenter suckar och tar sig för pannan. Dels för att han/hon har rippat texter av den nämnde, osvenske skribenten i åratal och dels för att han/hon inte har vågat outa skribenten för sin egen läsekrets tidigare. Det är lite samma förhållande som råder bland magiker när någon plötsligt beslutar sig för att avslöja hemligheten bakom tricken. Det om detta.

Enter matskribenten.

hajmacka

Hajmacka? Skitmacka.

När musikkritikern, han/hon som var en hjälte under 90-talet, yrvaket inser att skivor och skivbolag är på väg att gå åt helvete upptäcker han/hon fine dining, slow-jävla-food och A.A Gill. Plötsligt är det mat som är rock’n’rollen och gamla artiklar om Bobby Gillespie öppnas i Word och Bobbys namn ersätts med hjälp av Bill Gates teknik med t ex Heston Blumenthals namn. Om det tidigare skrevs hyllningar till CBGB är det läge att börja hylla El Bulli. Ängsliga hipsters som låg sömnlösa eftersom de inte förstod sig på James Murphy ligger sömnlösa eftersom de inte vet vem Bill Buford är.

Svenska dagstidningar skickar snyltätare till Baskien för att förse sin läsarkrets med ingående beskrivningar om mat som de aldrig någonsin kommer att få tillfälle att komma i närheten av. Twunts som har arbete och inkomst som tillåter att man bokar upp sig tre år i förväg för att inta en tio-rätters måltid vars nota motsvarar en kvarts u-lands-BNP jublar och gör vågen över Twitter. Matskribenten och fotografen bockar och bugar för berömmet (som de får genom att dokumentera andras bedrifter) och återgår till att rekommendera sina kompisars postmoderna take på husmanskost.

Fuck you.

På hemmaplan ser matjournalistiken ut som följer: den rör sig genom tre olika faser.

1. Det kulturella. Mat är spännande och ska processas och lekas med. Ett nytt redskap öppnar upp oändliga möjligheter i DITT kök! Med hjälp av termovispen kan du slabba ihop soltorkade tomater, biff och samtidigt värma din sushi. Köket är en lekstuga och ingen ska säga åt dig vad som kan eller inte kan göras, säger någon som framstår auktoritär i sin anti-auktoritära frenesi.

2. Det naturliga. Nej! skriker vän av ordning. Allt som beskrevs i steg ett är helt åt helvete! Mat ska lagas som mat ska lagas. Som det var förr. Och det ska vara naturligt. Tomaterna ska odlas av den lokala bonden. Brödet ska bakas på mjöl som en träl med brutet ben har knackat mellan två trubbiga stenar. En tjock man vandrar omkring i Toscana och är livsnjutare (och ingen vågar säga ifrån).

3. Reality check. En krönikör får nog (eller får slut på angelägna ämnen) och beslutar sig för att leda back-lashen; ”En rejäl karl/dagens husmor fixar familjens middag på eldorado-sortimentet – dyra prylar och springa halva stan runt för att finna dyra, ekologiska råvaror har ingenting med verkligheten att göra.”

Och så går det runt, runt, runt.

Men så en dag upptäcker musikskribenten-gone-matskribent, däst och svullen efter att ha gratisätit, att han/hon sitter i en stol som designades av en dansk på 50-talet. Hmm. Det kanske går att skriva en artikel om just den här stolen?

Den här texten provocerades fram av den här texten, som tillhör kategori 2.


Spöken i Kalmar – Troll i Expressen

2010/05/31

Svenska väljare har bara en sak i huvudet. Skattepengar. Gärna en DC10 som cirkulerar över Asien 24/7 för att hämta hem strandade turister men det får inte märkas i lönekuvertet.

I veckan som gick rapporterade bland annat Studio Ett om hur Kalmar kommun hade anlitat ett medium för att driva bort en ande ifrån sina lokaler. Det här har fått Expressens Sakine Medon att gå i taket.

Det som Medon inte inkluderar i sitt raseri är att notan för den här stolligheten slutade på 500 kronor.

Visst har Medon rätt i att det är tokigt att tro på spöken.

Samtidigt, om man kan få sjukskrivningar att upphöra och förbättra personalens arbetsvillkor för en femhundra-lapp, då tycker jag att det är en rätt lätt åtgärd.

Jämför t ex vad en del kommuner spenderar på att marknadsföra sig genom att låta reklambyråer hitta på slogans och göra om logotyper. Eller vilka summor som går till managementkonsulter. Eller, varför inte när vi ändå är igång, alla skattepengar som går till religionsundervisning?

Skrock som skrock.


Expressen siktar på Obama

2010/05/22
ObamaHairpoint

Barack Obama, USAs Obama® – ej att förväxla med Sveriges Paul Potts®, har uppenbarligen dykt upp i en lektion i geometri.

För att visa hur avskyvärt det är att antyda mord på statsöverhuvud har Expressen tagit sig tid att göra en illustration av hur det hade kunnat se ut om någon eventuellt skulle ta exemplet ifråga så långt att han/hon skulle skrida till verket. Frågan är: vilket är värst av att ta upp exemplet i en lektion inför, låt säga 30 barn, eller att publicera en bild som når ut till 100 000 personer?


Liberala drömmar – UK election 2010

2010/05/09

Saxat från Expressens opinionsblogg:

Valets stora segerherre i det brittiska valet blev som väntat David Cameron – i alla fall enligt den vallokalundersökningen som presenterades sent på torsdagskvällen. Däremot ser det inte ut som att Tories får egen majoritet.

/…/

För David Cameron och Tories är det nu upp till bevis. Ett stålbad väntar för att få kontroll på det skenande budgetunderskottet. Cameron måste dessutom visa britterna att hans mjukare form av konservatism inte bara var ett PR-trick för att vinna röster. Europa å sin sida förväntar sig att Tories lägger band på sin EU-skepticism och väljer samarbetets väg.

WTF?

Stor segerherre? JFC!

Låt oss omformulera det sista stycket (köra Expressens text genom bullshitfiltret):

Tories är vreda på Cameron eftersom hans kampanj var en massiv cock-up. För Cameron är det nu upp till bevis. Ett stålbad väntar för att få kontroll på det skenande budgetunderskottet (SANT!). Cameron måste dessutom visa britterna att hans mjukare form av konservatism bara var ett PR-trick och istället spänna musklerna för att vinna röster i ett stundade omval. ”Europa” kan förvänta sig att Tories kommer dundra på om EU-skepticism, hårdare tag mot immigranter samt gräva ned sig ytterligare i sitt samarbete med reaktionära, xenofoba högerextremister i EU.


Kulturavbrott – Karin Olsson sätter tonen

2010/04/21

Shit, vad jag kan vara ettrig. Först högg jag på att Karin Olsson svarade mesigt på rätt intetsägande frågor i P1s Nya Vågen. Var inte det nog? Uppenbarligen inte.

I den här artikeln, angående avslöjandet som drog upp byxorna på Teatersverige och drog ned byxorna på Ekots ”granskning”, resonerar Karin Olsson på följande vis (det här är slutklämmen på hennes artikel):

Ekots undersökning oroade och väckte frågor.
Kartläggningen höll inte den kvalitet man kunde förvänta sig.
Det betyder inte att debatten bör avslutas.

(taget härifrån)

Det här känns lite Donal Boström all over. Boströms ingen-rök-utan-eld-artikel tvingade till och med fram kulturjournalistbasharen Jan Guillou att försvara Aftonbladet. Karin Olsson, fortfarande ganska ny på jobbet, öppnar för en hel del spännande journalistik.

Hur reagerar du på ”Kulturavbrott – Karin Olsson sätter tonen” på Goindy?

* Jag blir glad – 131
* Jag blir arg – 131
* Jag blir nyfiken – 1
* Jag bryr mig inte – 98348347312346442167