Mainerkoden 51-61

Kapitel 51 – Rippat från Foucaults pendel.

Kapitel 52 – Birro-bashing. En text om hur Marcus Birro har gått från att vara en hedersknyffel till att bli en reaktionär gubbjävel.

Kapitel 53 – En liten passning till filmen ”Avatar”.

Kapitel 54 – Ranelidchocken. Mainer och Frugan kollar på ”På Spåret” (faktiskt ett avsnitt där just Björn Ranelid var med, och precis som Ranis, klarar inte Mainer av svaret på frågan.

Kapitel 55 – En känga mot Henning Mankell och hans syn på världen.

Kapitel 56 – Menings. Löst.

Kapitel 57 – Tsölsgninem.

Kapitel 58 – Men. Ings. Löst.

Kapitel 59 – Mainer kommer till mötet där konspiratörerna har samlats. Talaren rippar hänsynslöst Göran Hägglunds Almedals-tal från 2009. Dessutom blir det ett citat från ”Aliens” på slutet.

Kapitel 60 – Efter att ha krossat ligan vägrar Mainer att berätta vilka konspiratörerna var. Det här baserat på Göran Hägglunds svar på frågan om vilka som är ”kultureliten” ur SR P1s ”Nya Vågen”.

Kapitel 61 – En crowd pleaser. Mainer får slåss mot en man från ryska maffian eftersom det är sånt som går hem i stugorna.

Mainerkoden 41-50

Kapitel 41 – En liten bit Twin Peaks. Det uppstår, om ordvitsen ursäktas, lynchstämning.

Kapitel 42 – Ordet ”folksjukdom”, som är en favorit glosa, förekommer i det här kapitlet.

Kapitel 43 – En del av ”Mainers blodiga helg”. Här skadar sig vår hjälte ordentligt.

Kapitel 44 – En fundering om att effektivisera brottsundersökningar genom att använda ”webben”. Det går inte så bra.

Kapitel 45 – Albino-spåret. Ett stick åt bland annat Dan Brown och andra klåpare som envisas med att slänga in albino-skurkar i sina verk.

Kapitel 46 – Transportsträcka. Inte mycket att säga.

Kapitel 47 – En journalist ställer Mainer till svars för hans politik. Mycket handlar om att lyfta debatten. One couldn’t make it up!

Kapitel 48 – Här funderar Mainer på att starta ett svenskt KGB. Ett svar till alla hjärndöda kräk som tror att all brottslighet skulle försvinna bara vi fick ett ”svenskt FBI”, något vi har hört en gång för mycket.

Kapitel 49 – Här tvingas Mainer ta konsekvenserna av sin politik. Det blir en presskonferens sent på en fredag. Det här har en motsvarighet i svensk politik, men jag kan inte minnas vad det var för händelse.

Kapitel 50 – Birro dyker upp och är en hedersknyffel.

Mainerkoden 31-40

Kapitel 31 – Baserat på Kate Bushs ”Them Heavy People”.

Kapitel 32 – Lite John Galt tals-varning på den här drapan. Det blir lite bashing av bombliberaler. Dessutom poängteras vikten av ironi.

Kapitel 33 – Mainer goes Lovecraft. En man berättar en hemsk skröna.

Kapitel 34 – Mainer hittar bevis som pekar åt overklighetens folk.

Kapitel 35 – Här gör jag mig lustig över hur en kille på P3s Musikhjälpen använde sig av svenska språket.

Kapitel 36 – Mainer har problem med sina kollegors åkommor och påtvingas respektera än det ena och en det andra. Jag vet faktiskt inte vad som provocerade fram det här kapitlet.

Kapitel 37 – Dan Brown-bashing.

Kapitel 38 – En total rip på Dan Browns inledningskapitel till ”Den förlorade Symbolen” som publicerades samma dag i gratistidningen Metro.

Kapitel 39 – Mainer vuxensurfar.

Kapitel 40 – Noir. Jag är mycket nöjd med följande formulering: ”han sjönk ned som en malaysiskflaggad, överförsäkrad trålare.”

Mainerkoden: 21-30

Kapitel 21 – …och kräks och kräks osv.

Kapitel 22 – Verklighetens folk-tillvaron dissekeras.

Kapitel 23 – Mainer njuter Götlaborgslivet men råkar tyvärr bjuda hem Camdéns.

Kapitel 24 – I vilket det blir action. Jag klappar mig själv på axeln för följande mening: ”Givetvis var det fullträff med första kulan och spårvagnen exploderade likt en bakfull HR-ansvarigs mage morgonen efter ett kick-off-event på restaurang Calcutta.” Dessutom får två kvällstidningsjournalister sina fiskar varma, efter att ha rapporterat om Baby P tidigare i veckan. Kan de ha.

Kapitel 25 – Transportkapitel med en blinkning åt en kommentar på sidan som klagade över längden på mina inlägg.

Kapitel 26 – …i vilket Mainer inleder sin politiska bana, utifrån ett kristdemokratiskt förslag om att lagstifta fram civilkurage.

Kapitel 27 – Mainer startar sitt parti och går loss på svenska dagis personalpolitik.

Kapitel 28 – Travesit på John Galts tal ur ”Atlas Shrugged” av Ayn Rand. Det blir en programförklaring om Mainers parti. Dessutom en hel del ”liberala” paradoxer.

Kapitel 29 – Mainer goes Guillou.

Kapitel 30 – Parmiddagshelvetet bryter loss igen. Ett resultat av att Mainer sprang på Fru Camdén på stan tidigare i kapitel 23. Dottern Wilma får sig en släng av Susan Boyle-sleven. Recepten som Frugan lagar maten på kom ifrån den veckans festmiddagstips på DN. Det är rätt mycket The Camdén show. Särskilt nöjd är jag med diskussionerna om Jan Guillou och huruvida banan är ört eller frukt.

Mainerkoden: 11-20

Kapitel 11 – Kort och koncist. Jag misstänker att reklamen i kapitlet syftar på något men jag vet inte riktigt vad.

Kapitel 12 – Första parmiddagen. Förutom Camdéns närvarar även Bolins. Herr Bolin är snarlik envis kulturreporter på SR P1 och har precis som honom gjort ett knäck om bibliteket i Magdeburg (i anslutning till Berlinmurs-minnes stunden). Lite Herngren och lite Lorry skulle man kunna hänvisa till.

Kapitel 13 – Här kängar jag till den cyniska musikindustrin som säljer gammalt mög under rubriken ”allsång”.

Kapitel 14 – Allsångsspåret.

Kapitel 15 – Mainer är något på spåret. Fortfarande oklart vad.

Kapitel 16 – Inledande kapitlet i trilogin ”Mainers blodiga helg”. Mycket blod blir det. Det blir också en känga till ”flashbacks”.

Kapitel 17 – Mainer kollar på ”Lotta på Liseberg” (Sarah Dawn Finer, Charlotte Perelli och nån till är gäster). Han tycker inte om det.

Kapitel 18 – Statister blir förolämpade.

Kapitel 19 – Lite ordvitsande, lite kritik av slö estetik i film och TV. Och en cameo av Henrik.

Kapitel 20 – En Becksk granne dyker upp och bjuder på en stänkare. Det resulterar i en kavalkad i spyor. Det kräks, kräks och kräks.

Mainerkoden: 1-10

Kapitel 1 – Mainer presenteras och Lill-Babs dotter hånas på ett mycket otrevligt vis.

Kapitel 2 – Mainer får inte ligga. En del av ”Mainers blodiga helg”.

Kapitel 3 – Det allra första Mainer-kapitlet. Mainer visas upp, och det slängs ut lite lösa trådar som jag inte brydde mig om att plocka upp. En telefontjänst som hårdlanserades i MTG-media blir namecheckat.

Kapitel 4 – …I vilket Mainer funderar över vårt bräckliga samhälle och beroendet av elektricetet.

Kapitel 5 – ”Familjemannen”. Det serveras rödspetta och Mainer blir nostalgisk över sin statligt sönderreglerade barndom. Han tokar ut när han får höra att kidsen leker könsneutrala lekar.

Kapitel 6 – Mainer kollar på en Sandra Bullock-rulle.

Kapitel 7 – Lite slödramatik och spark mot filmsskapares slentrianmässiga skildringar av resor genom städer.

Kapitel 8 – Lite ordvitseri.

Kapitel 9 – Inte mycket att säga om det här kapitlet. Svagt.

Kapitel 10 – En förfrågan om kvinnliga, halvnakna dvärgar får svar. Jag levererar glatt.

Mainerkoden

Under 2009 gick helgdeckar’n ”Mainer vid Götlaborgspolisen” som följetong på GoIndy. Att ge den ”kultstatus” är kanske att ta det lite för långt och att påstå att Mainer har blivit ”folkkär” är förmodligen inte heller helt sanningsenligt. Låt oss konstatera att ”Mainer vid Götlaborgspolisen” gillades av några. Låt oss samtidigt tillägga att han även hatades till och från, inte minst från yours truly. Det var inte alltid helt enkelt att hålla ordning på de olika kapitlen i den osammanhängande storyn.

Under veckan presenterar jag ”Mainerkoden” (är det någon mer än jag som har blivit trött till leda på suffixet ”-koden”?), en guide till de olika kapitlen.

Väl mött!