Genomlider en timme i Skavlan-land. Känns som att att ett TV-team har klättrat in i min skalle och filmat drömmen där man håller föredrag och upptäcker att man saknar brallor och sedan spelar upp det för mig på repeat. Vad fan ser svenska folket i den här brutalt självgode programledaren?
Han är småborgerligt självgod när han intervjuar de ”fina” kändisarna, gubbjävel-farbroderligt självgod när han intervjuar de kvinnliga kändisarna och uppfinner små många nivåer av självgodhet att det blogginlägget exploderar om jag skulle lista alla.
”Finns det trender inom tatueringar”? frågar han på sin mysiga, jävla norska. Vänta nu, tänker jag. Det här är ingen riktig programledare. Det här är en utomjording som har tagit över en TV-studio och har satt en plan i görning där ett utomjordiskt imperium snor baskunskaper om jorden och ersätter dem med självgodhet!
Ett utomjordiskt imperium som heter Norge.
Indy 
Håller med – och inte. Tycker att Skavlan, när han varit som bäst, faktiskt lyckats skapa riktigt bra teveunderhållning. Såna jackpottillfällen har innehållit a) En oväntad och spännande mix av gäster där summan blivit något mer än delarna och deltagarna skapat programmet genom att själva aktivt interagera med varandra och ha uppenbart roligt under tiden, och b) En Skavlan som ställt oväntade, roliga och mer vågade frågor än vad den här typen av pratshower brukar bjuda på (vilket också gästerna verkat uppskatta).
Tycker dock att serien har haft en dalande formkurva, som kulminerade i gårdagens program (vilket slöseri på chips!) Gästerna var redan var och en för sig olidliga på sitt eget lilla vis (i ett spektrum från totalboring till ”går-inte-ens-att-uthärda-att-titta -på”) – tillsammans blev de en katastrof. Skavlan ställde endimensionella idiotfrågor (sporttjejen=muskler, Skarsgård=naken etc) och smålog oavbrutet just så självgott som du påpekar.
Det känns som att den här självgodheten har skjutit i höjden i takt med att kvaliteten dalat, och frågan är väl vad som är hönan och vad som är ägget.
Kanske har han gjort sitt nu. kanske har han blivit för stor för sitt eget bästa. Men den ”tidiga” Skavlan var faktiskt långt mycket bättre än det mesta svenskproducerade i genren (vilket i och för sig inte säger så mycket).
När det kommer till frågorna tycker jag att det är rätt ofta Skavo ställer medvetet dumma frågor. Värst är han när han har kvinnor i studion. Slutligen undrar jag vad Al Gore fick för intryck av showen. Inslängd på slutet och därefter utsatt för Sjögren/Flinck. Stackars jävel…
Jag har ägnat en hel del tid på den här bloggen åt att släppa loss vrede över den svenska fascinationen för ”””det goda samtalet”””. Jag räknar in det här programmet på listan över fiender.
Jag tycker mycket bättre om honom nu när han har blivit kommersiell.
Vidhåller att mannen faktiskt haft sina väldigt ljusa stunder. Hans självgoda Tintin-stil börjar dock gå mig på nerverna. (Den f ö outhärdlige Flinck tycker jag däremot gjorde en fascinerande insats med den där dansbandslåten.)
”Kommersiell”?
Jag plitar ner ”bra förr” i protokollet. Och så låter det ju så fint med norskan! Vidhåller dock att om han hade fått en egen flummig tecknadserie med kultstatus så hade han varit karaktären ”Dr Smuggles”. Om han hade varit ett par fula, australiensiska boots hade han varit ”smuggs”. Om han hade varit en hälsningsfras bland amerikas urbefolkning hade han varit ”smugh, store hövding!”.
Flincks sång var inte det som jag tar med mig från programmet. Nej, istället är det hans manér att blunda medan han talar med folk. Satan-i-gatan vad det är irriterande!
Bara en obetydlig parafras på Bret Easton Ellis. Eller snarare Patric Bateman, kanske.
Men du! var inte så himla arg. Jag tycker det kan vara rätt skönt att kolla på lite mysintervjuer som är rätt oförargliga och trevliga. men en del gäster undrar man ju över Patrik Sjöberg, varför? Vad är intressant med homom som person?? Torsten Flink man vet inte om man ska bli förbannad på honom eller tycka synd om honom, men huuu håll honom från TV.
problemet är att jag inte tycker det blir så värst oförargerligt/trevligt när det flinas över att skidåkare är renlevnadsmänniskor, att konstnärstyper kan vara excentriska osv. när det kommer till flincken så instämmer jag om TV och är villig att lägga till ”mikrofon” på listan.
kanske tillhör jag inte målgruppen…
Ja, håll Flincken från teve eller villkora hans medverkan med en papperspåse över huvudet. Jag mår fysiskt illa av att se honom sitta och blunda, det är som en retreflex, jag klarar det inte, det blir för genant, måste titta bort.
Men du, ett tips är att välja bort Skavlan nästa gång. Det finns säkert något annat trevligt att titta på. Kanske en spännande titt bakom kulisserna till repetitionerna av något existentiellt belgiskt monologperformancedrama i Kulturnyheterna.
*bläddrar frenetiskt i tv-bilagan*
OK. Let’s Dance eller Morden i Midsomer…
*sträcker sig efter revolver*
[…] det gör ont – pt II För några veckor sedan rasade jag mot Skavlan. I helgen har jag inte behövt göra det. Så här skriver man i SvD och så […]